kristinamille

När Milton tar studenten så blir det detta kort som ska förstoras och göras till ett plakat. Eller kanske inte. Han blir nog inte så glad på mig då.  Lille gubben, jag tycker han är så söt i klänning.

Idag är det fredag och jag har fått en riktig sovmorgon eftersom Magnus är ledig från jobbet idag. Han är just nu på stan för att hämta våra nyputsade förlovningsringar som verkligen behövde en uppfräschning efter tio års användande. Det ska bli spännande att se om de blivit som nya. Milo är på gång att lära sig krypa. Det dröjer nog inte många dagar, men gudars vad arg han blir när han inte klarar att ta sig fram. Ibland blir han så frustrerad att han slår de små nävarna i golvet och skriker så han blir röd i fejjan. Milton verkar trött. Han har bäddat ner sig i soffan där han ligger och tittat på Små Einsteins och säger inte ett ord. Han ligger bara och ser blek ut. Jag ska erbjuda honom att få hjälpa mig mig städningen sen. Det brukar liva upp honom, städkille som han är.

Nu kom Magnus tillbaks. Min ring blev så fin. Det syntes nästan inte att jag sågat i den med en brödkniv (det var många år sedan). Magnus är mallig som fan för han behövde inte visa legetimation vid dagens systembesök. -Jag ser inte ut som 20 sa han.  Skrytmåns.

    

Idag släpptes Meandis vårkollektion. Det såg ut att vara en hel del fint men det känns som om man måste se kläderna på riktigt innan jag kan uttala mig ordentligt. Den turkosa plyschoverallen är förstås ett måste. Den fastnade jag för direkt. Den lilla rosa klänningen med kurbitsmotiv är ju med helt bedårande. Kolla in de fotomodellerna på bilderna. Det är inte ofta man ser modeller med knubbearmar och dubbelhaka. Så sött.

Ni som är bjudna på mitt meandi party. Ni glömmer väl inte att komma till mig den 4/2 kl 18. Ni som inte är bjudna men vill komma kan höra av er så får ni med komma. Jag bjussar på fika.

Om ni vill nå mig så får ni ringa på hemtelefonen eller maila eller skriva på min facebooksida. Min mobil har nämligen hamnat i små men mycket farliga händer. Eller rättare sagt, den hamnade i en liten slaskig mun tillhörande Milo. Nu är den stendöd. Jag har inte ens någon gammal mobil som jag kan använda så det känns ganska kasst just nu, typ som jag förlorat en kroppsdel. Magnus gjorde ett tappert försök att få igång den men det är inte lätt att återuppliva något som är dött.

I morgon kommer barnbidraget (praise the lord).

Min diet går bra tack vare att jag bitit mig i munnen och det har bildats en blåsa i såret som gör ont när jag äter och jag är så rädd att bita mig på samma ställe igen. Jag har ju bara hållt på med min diet i två-tre veckor och mitt mål är ju att gå ner 5 kilo innan sommare börjar så jag tar det ganska lugnt. Har hållt igen på godis, chips, kolhydrater, läsk och skräpmat. Jag har väl gåt ner nåt kilo och det känns bra men som sagt. Jag tar det lugnt och svälter mig inte. Men en påse dillchips från Estrella skulle inte smaka bajs.

Coccos har kissat blod så nu får han medicin för sin blåskatarr. Det är inte första gången han drabbas av det. Tack och lov att det är snö ute så att vi hittade blodfläckar. Annars hade det varit svårt att upptäcka att han var sjuk eftersom han knappt använder pottan längre.

Verkar som om Magnus kanske lyckats fixa mobilen iaf, så prova att ring om ni vill nåt.

Snart är det dags att hämta Milton på dagis. Men först ska jag passa på att göra inbrott i grannstugan. Önska mig lycka till. Vi ses.

När ni inte trodde det kunde bli värre så blev det det ändå. Och inte får det plats någon varm täckjacka över denna stickade sak, men under får det garanterat plats en jacka eller varför inte två. Jag håller tummarna för att även detta mode ska stanna i graven.

Nästa gång jag är på humör att visa lite fula bilder ska jag visa lite sovrum (där det kan tillverkas bebisar).

Ja vad ska man säga? Man kan ju alltid hoppas att detta snajsiga festmode aldrig mera mera blir just mode. Tänk om alla modebloggerskor skulle bli alldeles till sig över de mönstrade byxorna som dam nr 3 från vänster bär. Eller den tantiga klänningen som dam nr 2 bär.

Vänta ni bara det kommer mer.

Denna jul har jag lagt på några kilon. Det har varit så kallt att jag knappt gått utanför dörren. Jag har ätit massor som vanligt och mått dåligt. På kvällarna har jag varit jättehungrig, trots att jag ätit en lagad middag. På nätterna har jag vaknat och varit vrålhungrig och då har jag ändå ätit musli eller en macka precis innan jag lagt mig. Det känns som jag var inne i en ond cirkel. Nu mår jag mycket bättre, tack vare att jag börjat äta mat med lågt GI. Jag kan lova att jag inte kännt av det minsta sötsug och jag är piggare och framför allt mättare. Jag är ju ingen Gi expert utan gör en massa misstag men jag lär mig nåt nytt varje dag. Jag har ju inte hållt på mer än en vecka och jag har inga förhoppningar om att gå ner ett kilo i veckan utan är glad om jag går ner ett kilo i månaden.  Vilket betyder att jag skulle kunna gå ner sex kilo till sommaren. Jag hoppas att jag inte tröttnar på GI. Jag ska fixa det här. Inte en till sommar med tjockisångest.

I söndags var vi i Stockholm på dop. Det var min kusin Ulrikas lille Erik som döptes. Han var så söt och skötte sig galant under hela dopet. Inga ledsna miner där inte. Efter dopet blev det smörgåstårta och doptårta. Det var så kul att träffa släkten. Det händer tyvärr inte allt för ofta. Jag fick knappt någon tid att prata med dem eftersom Milo inte var på humör utan skrek och gapade så fort någon ens vågade sig på att titta på honom. Social kille va. Den jag pratade mest med var nog kyrkans kantor. Eller rättare sagt, hon pratade och jag lyssnade. Hon drog fram en stol och satte sig mitt emot mig och började prata gamla minnen som hon hade från Karlskoga  där hon bott som ung och rabblade sedan upp alla karlskogingar hon känt. Hon undrade om jag var född på sextiotalet. Tydligen ser jag ut att vara i fyrtioårsåldern. (Det måste ha varit för att mina öron hade slaknat av allt hennes prat och min underläpp darrade av snarkningar). Nej nu var jag inte snäll. Lite snopet blev det när jag kollade klockan och den var nästan sex. Vi kastade i oss tårta, kissa, tacka och sprang till bilen. När vi satt i bilen så insåg jag att min klocka var inställd på sommartid. Den var ju bara fem. Vi var ändå inte hemma förrän nio eftersom Milo bajsade två gånger på vägen hem och så besökte vi förstås Macdonalds för lite kvällsmat.

Vilken snajsig bikini hon har (och undra om hon kan bada med den sminkningen)

Själv äger jag ingen bikini men tänkte tillverka en egen av två plastkassar från Willys.
Jag stoppar helt enkelt i en tutte i varje kasse och vips så är överdelen klar. Underdelen skippar jag och kör den naturliga stilen. Vi ses på stranden i sommar.

PS. När man har fått lite färg kan man ju göra bikiniöverdel av Nettos finfina gula kassar. De gör sig bra mot lite solbränd hy.

PS igen. Om du inte har lika stora bröst som mig så kan du ju ta kassar från systemet eller de mindre från apoteket.


Nej nu har jag fjantat färdigt för idag. Tänk att det alltid ska spåra ur så fort jag blir lite trött. Jag ska borsta tänderna och krypa till kojs och se till mina små grabbar som redan ligger i min säng och sussar sött. Milo har haft feber i ett par dagar och igår hade han så högt som 40,6. Jag hoppas att han är feberfri imorgon, min lille glade goding. 

Jag har haft ett långt blogguppehåll, men nu är jag tillbaks igen, så här efter jul och nyår. Det har varit så kallt att jag stannat inomhus i cirka två veckor och jag har blivit lite fetare, fått lite sämre hy blivit blekare än jag trodde var möjligt. Jag har även skaffat mig lite fler celluliter (som om jag inte redan hade så det räckte). Gissa vad jag har som nyårslöfte. Ja just det, det behövs ingen Saida för att fatta att jag tänker bli smal och fräsch lagom till sommaren. Vi får väl se hur det går med det. Här kommer min lista på mina nyårslöften.

1. Shoppa mycket och ofta.

2. Spara pengar till en framtida resa.

3. Få löfte nr 1 och nr 2 att gå ihop.

4. Bli bättre på att säga ifrån.

5. Gå och lägga mig tidigare på kvällarna..

6. Hemlig.

7. Röra mer på fläsket.

8. Köpa minst två nya Bh ar ( hur stavar man? behåar ? b-håar? be-håvar? bevhovar? beehårar? bevhovvar? )

9. Att lära mig stava bättre och bli bättre på att utrycka mig i skrift.