kristinamille

Det är snart tre veckor sen jag började jobba igen. Semestern gick som vanligt alldeles för fort. Den 22 juli fyllde jag 33 år. Jag jobbade men mådde kasst och blev hemskickad efter lunch. Dagen efter mådde jag bra igen och hade lite födelsedagsfika med mina föräldrar, svärmor, Bror och Gulli. Jag fick lite pengar av Magnus som genast slösades bort på lite nya kläder som inhandlades i Mariebergs köpcentrum. En vit klänning (som är mycket finare i verklighet än på bild) och en ljusblå tunika med broderier på köpte jag på Indiska. Trots att jag shoppade utan sällskap utbrast jag högt "Å GUD" när jag såg tunikan och sedan slog hjärtat hårt och adrenalinet rusade. Undrar om jag är shoppingberoende? På gina tricot hittade jag en söt kjol för bara 99 kronor och några fina smycken som det var 75% rabatt på, så de var praktiskt taget gratis. Smyckena har jag glömt att fota.

Funderar på att ta en resa med mina söner + mor och far i höst. Till Mallis. Jag är inte säker men jag funderar för fullt. Det blir ju inte semester när Milo den vilde är med (ja jag vet att det är elakt av mig att skriva så) men det vore ju så kul att resa utomlands. Milton är ju däremot inget problem att ha med. Jag tror att mor och far var mest inne på att ha med endast Milton och visst, det är ju också ett alternativ. Jag kan se mardrömsbilder framför mig när Jag, Milo och Milton sitter på en rad i flygplanet med matbrickor fulla med flygplansmat. Milo ställer sig upp i stolen och välter ner brickan med maten på golvet samtidigt som Milton blir akut bajsnödig och måste gå på toa direkt och jag måste följa med honom men vet inte var jag ska göra av Milo. Självklart är det flygvärdinnor i mittgången som går omkring med serveringsvagnen så vi kan inte komma fram. Till slut kan vi smita förbi och jag lämnar Milo ensam och stressar på Milton och bönar och ber att han ska bajsa snabbt vilket han inte gör eftersom han är hård i magen. När vi kommer tillbaks har Milo bajsat i blöjan och det blir en till tur till den inte allt för rymliga flygplanstoan. När alla toabesök är avklarade och maten avdukad och Milo har haft massor av vredesutbrott så somnar han äntligen och jag kan torka svetten ur pannan och luta mig tillbaks. Just då är det dags för landning. Ungefär så gick det till förra gången vi flög. Nu är det läggdags.