kristinamille

Det är inte trots utan nåt annat. Milton driver oss till vansinne. Han lyssnar inte på oss,retas, slåss och nyps. Han säger bajs HELA TIDEN. I varje mening är det majs och bajs. Igår kom droppen. Milton cyklade på sin trehjuling och snabbt gick det. Jag gick brevid honom på vägen. Jag har ont i bäckenet men försökte hålla han fart men märkte hur avståndet ökade mellan oss. Jag ropade till honom att stanna men han bara skrattade och fortsatte cykla. Jag började småspringa medans jag skrek åt honom men han bara cyklade och nu var det nedförsbacke och han nästan flög fram mot stora korsningen och sedan åker han såklart rakt ut i vägen. Jag rusade efter honom men det var redan försent för han åkte ju ut mitt i korsningen och det kom en bil. Tack och lov var den en uppmärksam förare som hade ögonen på vägen och höll hastighetsbegränsningen. Annars vet jag inte om Milton hade levt idag. Eller om en bil hade kommit från andra hållet med. Nu hade han en jävla tur. Jag blev så arg men lugn på samma gång. Jag lyfte upp honom under ena armen och cykeln under andra och bar hem honom. Gissa om han har cykelförbud nu. Jag tror inte riktigt att jag fattade hur illa det kunde ha gått föränn senare på kvällen.  Jag borde nog med ha förståt att jag inte var kapabel till att ansvara för honom ute på vägen när jag har svårt att gå.  

Efter min springtur känns min kropp våldtagen och mörbultad. Mitt redan uppmjukade bäcken känns inget vidare och det värker i rygg och nacke. Kunde knappt gå eller ligga igår kväll. Att sitta gick dock bra. Magnus mår med skit för han har fått magsår eller vad det heter. Har ont i magen och kräks. Stackarn. Jag har fått lite värkar. Det är antagligen bara förvärkar som är lite starkare än innan men jag säger inget om det till Magnus för då blir han nog uppstressad och får ännu ondare. Nu sjunger Milton om "majsen och bajsen" på övervåningen så jag ska nog joina honom.