Stora antika mobiltelefoner

212523-553
Jag har alltid haft otur när det gäller mobiltelefoner. Köpt mobiler som är för svåra för mig att hantera eller mobiler som lever sitt eget liv och slår av sig när den vill. Jag har också slagit sönder mina mobiltelefoner i ren frustration. Magnus tror att jag bitit sönder hans mobil. Tänk att han har så låga tankar om mig. Jag fattar inte var han får alla dumma tankar ifrån.

Min allra första mobil var en stor och tung Motorola. Jag var själv inte med och valde ut den utan mobilen inhandlades av min pappa. Min pappa gillar inte att handla dyrt. Om jag har köpt jeans för 399 kronor på HM så säger han alltid att han minsann kan köpa tre par jeans på klädjätten för samma pris. Oj nu kom vi bort från ämnet. Min stora Motorola med antenn var ju bara såå bra för den funkade med vanliga AA batterier. Jag hade med den till England och brukade prata med mina fula engelska pojkvänner i den. Ringsignalen var så hög att den kunde utlösa förlossningar och väcka döda.En dag ringde min far och hade goda nyheter. Han hade hittat en mobiltelefon mitt ute i skogen och visst var den lite fuktig men fungerade utmärkt. Jag tänkte att nu har jag min chans att fjäska till mig den mobilen som liksom bara inte kunde vara sämre än den jag redan hade. Tyvärr så var mobilen min pappa hittat en exakt likadan Motorfuckingola som den jag hade. Helt otroligt.
Idag nio år senare tycker min far fortfarande att den mobilen är så bra. Jag har fortfarande inte hittat någon mobil som jag trivs med. Min pappa har aldrig sin påslagen förutom när han ska till skogen, så att han kan ringa om han ramlar eller något.

På tal om telefoner så kan inte Milton låta bli att pilla på knapparna och ibland låter jag honom hållas som tex idag då jag trodde att jag satt på knapplåset men det hade jag visst inte. Jag hade just tagit fram Miltons febertermometer och han hade pekat på sin rumpa och jag sa då - ja i stjärten, i stjärten. Då hörde jag någon som skrek -hallå. Jag rykte telefonen ur Milles hand och slog av den så snabbt jag kunde.  Fick senare veta att det var min far som Milton ringt till så det var ju ingen fara. Men det kunde ha blivit pinsamt om det varit någon annan som fick höra mig säga - i sjärten i stjärten, med barnröst. Nu ska jag sova och hoppas på att jag är frisk när jag vaknar.


Kommentarer
Postat av: Helen

Såna är de 40-talisterna, sparsamma. Min pappa är skitstolt över sin panasonic-telefon som man bara kan ringa och skicka sms från. Han lär sig aldrig att ladda sitt kontantkort själv utan ringer alltid till mig, som om jag skulle vara någon slags expert på området (vilket jag inte är eftersom jag har abonnemang).

2008-03-14 @ 07:46:01
Postat av: Cecilia

Haha, sån där hade pappa när jag gick i grundskolan. Då va det värsta coolt med en telefon som man kunde ringa med ute. dyr var den också!

2008-03-14 @ 18:57:32
URL: http://cillenl.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0