kristinamille

Det är så härligt att vara ledig från jobbet. Vi har inte gjort något ansträgande sedan jul, bara tagit det lugnt. Jag har fördrivigt tiden med att äta, äta och äta. Mest choklad och chips har det blivit. Jag törs inte ställa mig på vågen. Nu när jag varit ledig i en vecka så har jag haft tid att tänka, och jag har äntligen fattat att jag ska ha en liten baby. Att Milton ska få ett litet syskon. Jag har inte riktigt haft tid att tänka på det förrän nu. Veckorna har gått så fort denna höst och jag känner att jag inte hunnit förbereda mig på att bli mamma igen. När jag väntade Milton så hade jag massor av tid att läsa om förlossningen och förbereda mig mentalt osv. Denna gång har jag jobbat heltid, varit ensamstående under veckorna och haft en energisk två åring att ta hand om så tiden har inte räkt till. Men som det ser ut nu så blir det inget jobb förrän på fredag så jag har gott om tid att läsa mina gravidböcker och tidningar. Magnus ska inte ut och resa så mycket i vår utan kommer mest att jobba hemma. Det ska bli skönt.

Min mage har blivit stor och jag känner mig som en flodhäst som vaggar fram. Jag flåsar och stånkar och får ibland lite svårt att andas. Blir nästan svimfärdig när jag går i trappor och jag är ju bara i vecka 23. Jag antar att jag kommer att rulla fram i vecka 30. Gissa om jag ska ansöka om havandeskapspenning. Det är svårt att få det men jag ska iaf göra ett försök.

Imorgon blir det nog ett besök på biblioteket. Magnus och jag måste komma på något gott att laga på nyår. Vi ska fira bara vi tre i familjen och det ska bli himla skönt att bara vara hemma och mysa. Förra året gjorde jag misstaget att släppa ut katterna på kvällen och sedan kom de inte in. Jag fattade att de låg och tryckte någonstans och var livrädda för nyårssmällarna och till slut fick Magnus och jag ge oss ut och leta. Vi hittade dem i trädgården och de små stackarna var alldeles skräckslagna och Coccos hyperventilerade. I år får de stanna inne.