kristinamille

Idag är det allra sista dagen som mammaledig. Imorgon börjar jag att jobba och Milton ska gå till dagis. Jag har ju varit hemma med milton sedan den 20 april -06 men det känns inte som jag har varit hemma i mer än ett par månader. Jag trodde aldrig att tiden kunde gå så fruktansvärt fort. Visst har det varit ganska tufft ibland eftersom jag har tagit hand om Milton så gott som ensam då Magnus jobbat borta under veckorna och endast varit hemma under helgerna. Milton har varit svårsövd och lättväckt. Det har blivit måååånga sömnlösa nätter och så en del sjukdomar som vinterkräksjuka, halsfluss och jobbiga förkylningar.
Jag kommer dock att sakna denna tid jättemycket. Att få ett litet barn är det bästa som hänt mig. Jag är så glad att jag fick min lille gode prins. Han kom nästan en månad för tidigt men det gjorde ingenting. Han var så välkommen så. Förlossningen var det mest spännande jag någonsin varit med om och dygnen vi spenderade på BB var med underbara.

Vi har lärt känna nya vänner och fått en helt ny syn på livet. Jag är inte lika ytlig längre. Jag kan gå ut utan att sminka mig och jag är inte lika trendig som innan jag blev gravid. Och det gör mig faktiskt ingenting. När jag var gravid planerade jag att börja hårdbanta så fort jag klämt ut mitt barn. Jag såg ner på de tjocka mammor jag såg på stan och undrade hur sjutton de stod ut med att vara så tjocka. Hallå, det är väl bara att banta så blir man smal. Nu är det 16 månader sedan som Milton föddes och inte sjutton är jag smal än. Det är lite trist men världen går inte under. Självklart går jag ner i vikt om jag kämpar och tränar och äter nyttigt men nu har det inte blivit så. Tiden och orken har inte räckt till.

Nej nu ska jag förbereda för morgondagen. Packa regnkläder och stövlar till både Milton och mig. Lägga fram de kläder vi ska ha på oss och plocka o städa lite här hemma. Hej så länge.